Hem Astronomi Djuprymden Bullseye: Galaxkollision skapade nio ringar

Bullseye: Galaxkollision skapade nio ringar

Liten blå galax träffade en enorm galax mitt i prick

116
0
Bullseye-galaxen
LEDA 1313424, som passande nog fått smeknamnet Bullseye, är två och en halv gång större än vår Vintergata och har nio ringar — sex fler än någon annan känd galax. Högupplösta bilder från NASA:s Hubble Space Telescope bekräftade åtta ringar, och data från W. M. Keck Observatory på Hawaii bekräftade en nionde. Hubble och Keck kunde också identifiera vilken galax som passerade rakt igenom Bullseye och skapade ringarna: den blå dvärggalaxen som syns strax till vänster om centrum. Källa: NASA, ESA, Imad Pasha (Yale), Pieter van Dokkum (Yale)

Forskare har upptäckt en enorm galax, Bullseye-galaxen (LEDA 1313424), med hela nio ringar av stjärnor och gas – fler än vad som tidigare har observerats i någon annan galax. De koncentriska ringarna liknar vågorna på en vattenyta efter att en sten kastats i, och de bildades när en betydligt mindre blå dvärggalax passerade rakt igenom galaxens centrum för cirka 50 miljoner år sedan. Med en diameter på 250 000 ljusår är denna galax nästan två och en halv gång större än vår egen Vintergata. Upptäckten gjordes med hjälp av NASA:s Hubble Space Telescope och W. M. Keck Observatory på Hawaii.

En sällsynt kosmisk händelse

Att galaxer kolliderar eller kommer nära varandra är relativt vanligt på kosmologiska tidsskalor, men det är extremt ovanligt att en liten galax passerar rakt igenom en större galaxs centrum. När den blå dvärggalaxen sköt som en ”pil” genom LEDA 1313424 skapades vågor av materia som spreds både inåt och utåt och gav upphov till de nio ringarna. Det är detta fenomen som har gett galaxen smeknamnet Bullseye-galaxen, då dess utseende liknar en måltavla. Ett tunt gasstråk förbinder fortfarande de två galaxerna, trots att de idag är separerade av 130 000 ljusår.

Fenomenet är sällsynt och kan bara observeras under ett smalt tidsfönster efter att en sådan kollision inträffat, eftersom ringarna med tiden börjar blekna. I detta fall syns ringarna tydligt, vilket gör observationen unik.

Stjärnbildning och gasförflyttning

Passagen av den blå dvärggalaxen orsakade inte stora störningar i de enskilda stjärnornas omloppsbanor, men gas och stoft sattes i rörelse och spreds utåt i vågor. När gasen blandades med stoft bildades nya stjärnor, vilket gjorde att ringarna blev ljusstarka och framträdde tydligt i teleskopobservationerna.

Forskarna identifierade åtta av ringarna med hjälp av Hubble, och den nionde ringen bekräftades genom data från Keck Cosmic Web Imager (KCWI). Det finns också misstankar om att en tionde ring tidigare fanns längre ut, men att den nu har bleknat och inte längre kan upptäckas.

Vintergatan vs Bullseye
Denna illustration jämför storleken på vår egen Vintergata med den gigantiska galaxen LEDA 1313424, som kallas Bullseye. Vintergatan har en diameter på cirka 100 000 ljusår, medan Bullseye är nästan två och en halv gång större, med en diameter på 250 000 ljusår. Källa: NASA, ESA, Ralf Crawford (STScI)

Bevis för teorier om galaxkollisioner

Upptäckten bekräftar en tidigare teoretisk modell som förutsäger hur ringar bildas och sprider sig efter att en galax träffas rakt i centrum av en annan. Om galaxen hade observerats direkt ovanifrån skulle ringarna framträda som jämnt spridda, koncentriska cirklar, men från det sneda perspektiv som Hubble ger ser ringarna ut att gradvis spridas utåt från galaxens centrum.

En slumpmässig upptäckt med stor potential

Galaxen upptäcktes av en slump när forskare undersökte bilder från en markbaserad kartläggning. Den tydliga strukturen med flera ringar gjorde att den snabbt blev föremål för närmare undersökning. Upptäckten öppnar nu dörren för fler observationer av liknande fenomen, och med framtida teleskop som NASA:s Nancy Grace Roman Space Telescope hoppas forskarna kunna identifiera fler galaxer med sådana strukturer. Det förväntas ge en djupare förståelse för hur galaxer utvecklas och påverkar varandra vid kollisioner.

Forskarna planerar att fortsätta studera Bullseye-galaxen för att undersöka hur den kan komma att utvecklas under de kommande miljarder åren och hur ringarna gradvis kan komma att försvinna. Upptäckten publicerades den 4 februari 2025 i artikeln The Bullseye: HST, Keck/KCWI, and Dragonfly Characterization of a Giant Nine-ringed Galaxy i The Astrophysical Journal Letters och ger nya insikter i dynamiken bakom galaxkollisioner.

Forskningen kring Bullseye-galaxen har resulterat i en mängd fascinerande upptäckter och erbjuder rika möjligheter för vidare studier. Den yttersta ringen, belägen cirka 230 000 ljusår från galaxens centrum, identifierades och bekräftades som en del av galaxen tack vare spektroskopiska data från Keck, som visar att ringen har samma rödförskjutning som Bullseye-galaxen. Den svaga ringen kunde visualiseras med hjälp av känsliga bilddata från Dragonfly Telephoto Array. Denna ytterring är en bleknande struktur som bildades efter kollisionen med den blå dvärggalaxen och bär spår av den intensiva stjärnbildning som händelsen satte igång.


För dig som fascineras av galaxer finns mer att upptäcka. Aurora har flera artiklar om både vanliga och ovanliga galaxer, där du kan läsa om hur de har skapats, utvecklats och krockat med andra system genom universums historia. Besök gärna vår sektion om galaxer för att fördjupa dig i berättelser om allt från spiralgalaxer som Vintergatan och Andromedagalaxen till de mest exotiska fenomenen i den djupa rymden. I artikeln Marinofficer använde Hubble: Upptäckte spiralgalax med jetstråle beskrivs även förekomsten av en ringgalax, vilke man också tror har uppkommit genom en tidigare galaxkrock.

AURORA
Direkt i din inkorg

Få nyheter och artiklar direkt efter att de publiceras i Aurora (rymdnyheter.se).
Gratis!

Vi spammar inte!

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här