Ett nytt, ultradjupt fotografi av Antliahopen har offentliggjorts av NOIRLab. Bilden är tagen med den 570-megapixelstarka Dark Energy Camera (DECam), monterad på det amerikanska NOIRLab’s 4-meter stora Víctor M. Blanco-teleskopet i Chile. Denna detaljrika vy avslöjar hundratals galaxer i hopen, liksom tusentals bakgrundsgalaxer, och ger nya insikter i universums storskaliga struktur och galaxernas utveckling.
Antliahopen, belägen cirka 130 miljoner ljusår bort i riktning mot stjärnbilden Luftpumpen (Antlia) på , är en av de närmaste galaxhoparna till jorden. Den består av över 230 identifierade galaxer, med allt från massiva elliptiska galaxer till svagt lysande dvärggalaxer. Hopen är särskilt rik på linsformade galaxer, en typ av skivgalax med liten stjärnbildning, och inkluderar sällsynta typer som ultrakompakta dvärggalaxer och blå kompakta dvärggalaxer.
I centrum av hopen finns två massiva elliptiska galaxer, NGC 3268 och NGC 3258, som tros vara på väg att slå samman. X-strålningsdata avslöjar ett ”rep” av klotformiga stjärnhopar mellan dessa galaxer, vilket tyder på att Antliahopen egentligen kan vara två mindre galaxhopar i färd med att fusionera.
Antliahopen är särskilt intressant för forskare eftersom den representerar ett mindre, närliggande exempel på galaxhopsdynamik. Trots sin mindre storlek jämfört med exempelvis Virgo- eller Coma-hopen har Antliahopen en hög densitet av galaxer och visar komplexa strukturer som är avgörande för att förstå hoparnas bildning och utveckling. Forskare har genom åren använt hopen för att studera galaxinteraktioner, mörk materia och intrahopens ljus, som är stjärnor som kastats ut genom galaxernas gravitationella interaktioner.
Tidigare forskning har särskilt fokuserat på de centrala elliptiska galaxerna, NGC 3268 och NGC 3258, eftersom de tros innehålla stora mängder mörk materia. Dessa galaxer har också fungerat som laboratorier för att studera stjärnpopulationer och dynamiken mellan galaxer. Dessutom har det upptäckts het gas i hopen via röntgenobservationer, vilket ger ytterligare insikter i hur galaxhopar utvecklas och påverkar sitt intrahopmedium (Dirsch et al., 2003).
Fotot från DECam fångar också det diffusa intrahopljuset mellan hopens galaxer. Detta fenomen är en viktig ledtråd till hur galaxerna interagerar och hur mörk materia fördelar sig i hopen. Intrahopljuset har studerats tidigare, men moderna instrument som DECam gör det möjligt att analysera detta i en aldrig tidigare skådad detaljrikedom. Dessa observationer bidrar till en djupare förståelse av universums mest grundläggande byggstenar och dynamik.
Utöver den spännande forskningen har teleskop som Víctor M. Blanco och Gemini South banat väg för att studera små och svaga galaxer i hopen, vilka tidigare varit omöjliga att upptäcka. Nästa generation av instrument, som Vera C. Rubin-observatoriets Legacy Survey of Space and Time, förväntas ytterligare revolutionera forskningen om intrahopljus och mörk materia, inte bara i Antliahopen utan i tusentals galaxhopar.
