
Hur låter det när en rymdsond passerar förbi en annan planet? Tack vare den senaste förbiflygningen av Merkurius har vi nu svaret – och ljudet är lika kusligt som fascinerande.
Den 8 januari 2025 fångades en unik ljudupptagning när rymdsonden BepiColombo svepte förbi Merkurius för sista gången innan den går in i omloppsbana runt planeten nästa år. Vad vi hör är inte ljud i vanlig mening, utan vibrationer från själva rymdsonden som omvandlats till hörbara frekvenser. Resultatet är en fascinerande ljudbild som avslöjar både planetens påverkan och sondens inre liv.
Videon visar en exakt simulering av rymdsonden och dess bana förbi Merkurius under förbiflygningen. Den infällda filmen som visas 38 sekunder in i videon innehåller riktiga fotografier tagna av en av BepiColombos övervakningskameror. Källa: ESA/JAXA
Vad hörs i ljudet?
Ljudet är som en blandning av svaga bongar, mullrande vibrationer och en mjuk frekvens som påminner om vind i bakgrunden. Den kusliga känslan förstärks av hur detaljerna berättar en historia om vad rymdsonden faktiskt upplevde under förbiflygningen:
- Mjuka bongar hörs när sonden går in och ut ur Merkurius skugga. Här blockeras plötsligt solens intensiva strålar, vilket får sonden att reagera strukturellt.
- Ett mullrande ljud dyker upp när solpanelerna vrider sig, något som inträffar två gånger under förbiflygningen. Detta kan höras vid 00:17 och 00:51
- Subtila frekvenser, som kan liknas vid vind, blir tydligare när Merkurius gravitationsfält drar i sondens olika delar. Ljudstyrkan av detta ökar efter cirka 30 sekunder.
Varje ljud är en direkt reflektion av de krafter och förändringar sonden utsätts för – från solstrålningens tryck till gravitationens subtila påverkan.
Hur skapas dessa ljud?
Ljudet är en sonifiering av data insamlad av ett känsligt accelerometerinstrument ombord på BepiColombo, den Italian Spring Accelerometer (ISA). Genom att mäta sondens vibrationer kunde forskarna skapa ett ljudspår genom att omvandla data till frekvenser som är hörbara för oss. En timmes mätningar har komprimerats till en minut, vilket ger en tydlig inblick i hur sonden upplevde förbiflygningen.
Varför är ljudet viktigt?
Bakom det märkliga ljudet döljer sig viktiga vetenskapliga insikter. ISA-instrumentet är utvecklat för att studera krafter som påverkar rymdsonden, inklusive solens strålningspåverkan och Merkurius gravitationsfält. De ljud vi hör är en del av hur forskare kan förstå dessa krafter i detalj.
Detta var dessutom sista gången som BepiColombos stora solpaneler kunde mäta dessa effekter. När sonden går in i Merkurius omloppsbana kommer panelerna att lämnas bakom, och uppdragets två vetenskapliga omloppssonder tar över det fortsatta arbetet.
En resa mot framtiden
BepiColombo är ett samarbete mellan Europeiska rymdorganisationen (ESA) och Japans rymdorganisation (JAXA). Uppdraget har som mål att utforska Merkurius yta, magnetfält och inre struktur – men på vägen dit ger förbiflygningarna nya sätt att uppleva och förstå rymden.
BepiColombo sköts upp med en Ariane 5-raket den 20 oktober 2018 och har genomfört hela nio förbiflygningar av planeter innan den kan gå in i omloppsbana runt Merkurius. Först en förbiflygning av Jorden 2020, därefter 2 flygningar förbi Venus (2020 och 2021) och slutligen sex förbiflygningar av Merkurius, där den i januari i år var den sista. Först den 5 december i år (2025) går den in i sin slutliga omloppsbana runt Merkurius.
Med dessa ljud har vi fått en unik möjlighet att inte bara se vad som händer vid en förbiflygning, utan också höra det. En fascinerande påminnelse om hur avancerad teknik kan föra oss närmare universums mysterier.
Nu återstår bara att vänta på vad sonden kommer att upptäcka när den når Merkurius omloppsbana nästa år – och vilka nya historier den kan berätta. Läs mer om BepiColombo hos ESA.