Har du någonsin tittat upp mot stjärnorna och undrat varför det är så tyst där ute? Många forskare har länge trott att intelligent liv – som oss människor – är extremt ovanligt, en lycklig slump som krävde en rad osannolika händelser för att uppstå. Men en ny studie, publicerad i Science Advances den 14 februari 2025, vänder upp och ner på den tanken. Tänk om vår existens inte är ett mirakel, utan en naturlig följd av hur jorden själv förändrades över tid? Låt oss dyka in i den här spännande forskningen och se vad den kan betyda för jakten på liv i rymden!
Vad är ”hard steps”-modellen?
För över 40 år sedan, 1983, presenterade fysikern Brandon Carter en teori som kallas ”hard steps”-modellen. Han menade att livet på jorden, särskilt intelligent liv som oss, bara kunde uppstå genom att klara flera superknepiga steg – som att vinna alla rätt på lotto flera gånger i rad. Enligt Carter är dessa steg så svåra att de nästan aldrig inträffar innan en planet blir obeboelig, till exempel när dess stjärna dör ut. Det skulle förklara varför vi inte ser tecken på aliens trots att universum är så enormt.
Några av de steg Carter och andra pekat på är:
- Livets start: Hur gick det till när döda kemikalier blev levande celler?
- Syre på jorden: När små bakterier började skapa syre genom fotosyntes.
- Komplexa celler: När celler med en kärna där arvsmassan är skyddad (som eukaryoter) dök upp.
- Flercelligt liv: När organismer började samarbeta som byggklossar i större kroppar.
- Intelligens: När hjärnor som våra utvecklades, kapabla att bygga raketer och fundera över universum.
Om varje steg är så svårt som Carter trodde, är det inte konstigt att vi verkar ensamma. Men tänk om han hade fel?
Ett nytt sätt att se på saken: Livet följer jordens rytm
Forskarna bakom den nya studien – ledda av geomikrobiologen Dan Mills från universitetet i München – säger att det inte handlar om tur. Istället tror de att livets stora steg inte var så ”hårda” utan bara väntade på rätt ögonblick. Jorden var som en scen som först behövde riggas innan föreställningen kunde börja. Livet kunde inte ta nästa steg förrän planetens miljö – som atmosfären, haven och temperaturen – var redo.
Här är några exempel på hur det i sådana fall fungerat:
- Syre och bakterier: För 2,4 miljarder år sedan började cyanobakterier pumpa ut syre, men det krävdes att haven svalnade och att rätt näringsämnen fanns på plats. Utan det – inget syre, inget nästa steg.
- Flercelligt liv: För att organismer skulle bli stora och komplexa behövdes massor av syre i luften, vilket tog miljarder år att bygga upp.
- Människor: Vi kunde inte dyka upp förrän det fanns ett stabilt ekosystem med tillräckligt med mat och syre – det hände först för ungefär 400 miljoner år sedan.
Med andra ord: Livet kom inte ”sent” för att det var svårt, utan för att jorden behövde tid att bli en plats där det kunde hända. Det är som att baka en kaka – du kan inte ta ut den ur ugnen innan smeten har gräddats klart!
Jordens förändringar satte takten för livets utveckling
För att förstå hur livets stora steg skedde analyserade forskarna hur jordens geologiska och atmosfäriska förändringar kan ha påverkat när dessa steg kunde inträffa. De fokuserade på fem centrala händelser: livets uppkomst, eukaryoters utveckling, atmosfärens syresättning, komplex flercellighet och Homo sapiens framträdande.
Genom statistiska analyser undersökte de om dessa steg verkligen var osannolika eller om de helt enkelt skedde när jordens förhållanden tillät det. Till exempel kunde cyanobakterier, som låg bakom syresättningen av atmosfären, inte utvecklas förrän havens temperatur och landområdenas tillgång på sötvatten var gynnsamma. På liknande sätt kunde flercelligt liv och människor uppstå först när syrenivåerna var tillräckliga. Studien föreslår därför att livets utveckling kan ha styrts mer av jordens gradvisa förändringar än av extremt osannolika evolutionära genombrott.
Men varför ser vi inga andra då?
Om livet inte är så osannolikt som Carter trodde, varför har vi inte hört från några rymdgrannar? En teori är att intelligent liv kanske dyker upp ganska ofta, men att det inte överlever länge. Vi människor har bara haft civilisation i några tusen år – en kort stund jämfört med jordens 4,5 miljarder år. Kanske har andra samhällen blomstrat och försvunnit innan vi hann märka dem.
En annan möjlighet är att alla planeter har olika ”tidtabeller”. På vissa kanske livet går snabbare, på andra långsammare, beroende på hur deras miljö utvecklas. Vi kanske bara är tidigt ute.
Universum kanske inte är så tomt ändå
Den här nya forskningen ifrågasätter hypotesen att vi och livet på jorden är en kosmisk lyckträff. Istället antyder den att intelligent liv kan vara en naturlig del av hur planeter utvecklas över tid. Om det stämmer betyder det att det kan finnas fler där ute – vi har bara inte hittat dem än.
Det är just denna fråga – om liv verkligen är vanligt eller sällsynt i universum – som driver forskningsfälten astrobiologi och exoplanetforskning framåt. Genom avancerade teleskop och rymdsonder undersöker forskare planeter utanför vårt solsystem för att identifiera möjliga livsmiljöer. Den som är intresserad kan följa Auroras kontinuerliga rapportering av den senaste forskningen inom dessa områden i kategorin ”Astrobiologi och Exoplaneter”.
