Paula Calderón-Castillo och Rory Smith, astronomer från Chile, har undersökt hur kollisioner mellan galaxer kan påverka stjärnbildningen och aktiviteten i galaxernas kärnor. Deras forskning visar att när stora galaxer gradvis smälter samman kan stjärnbildningen öka markant, i vissa fall upp till 100 gånger högre än hos galaxer som är ensamma. Även aktiviteten i vissa galaxkärnor ökar, även om effekten varierar beroende på galaxiska faktorer.
Analys av stjärnbildningsnivån under olika fusionsstadier
I studien analyseras omkring 600 närliggande, isolerade galaxkollisioner där forskarna undersökte hur stjärnbildningen skiljer sig åt mellan olika typer av galaxer och stadier i fusionsprocessen. Spiralgalaxer och galaxer som är starkt störda visade generellt en högre stjärnbildningstakt än elliptiska och linsformade galaxer, som uppvisade lägre men ändå ökade nivåer. Förhöjd stjärnbildning påbörjas ofta redan innan galaxerna helt smälter samman, vilket tyder på att processen kan vara långvarig snarare än en kortvarig stjärnbildningsexplosion.
Betydelse för galaxutveckling och tillgång till forskningen
Studien tyder på att galaxkollisioner spelar en viktig roll i galaxutvecklingen, och att även långsamma fusionsprocesser kan utlösa ny stjärnbildning. Vissa galaxer kan dessutom innehålla gas som aktiveras av gravitationella störningar. Forskningen publicerades den 29 oktober i artikeln ”Merging galaxies in isolated environments” i Astronomy & Astrophysics journal.
