Forskare har upptäckt sju nya mörka kometer – mystiska himlakroppar som ser ut som asteroider men beter sig som kometer. Dessa upptäckter fördubblar antalet kända mörka kometer, vilket pekar på en tidigare okänd, men potentiellt omfattande, population av dessa objekt i solsystemet. Upptäckten avslöjar också två tydliga populationer: större objekt i de yttre delarna av solsystemet och mindre objekt i de inre delarna. Dessa fynd, publicerade i Proceedings of the National Academy of Sciences, kan förändra vår förståelse av mörka kometers roll i solsystemet och deras betydelse för att leverera livsnödvändiga material till jorden.
Mörka kometer, som saknar synliga komor eller svansar, uppvisar accelerationer som inte kan förklaras av gravitation ensam. I den senaste studien noterades dessa så kallade ”icke-gravitationella accelerationer” hos sju tidigare klassificerade inaktiva objekt. Forskarna tror att rörelsen orsakas av utgasning av flyktiga ämnen, vilket placerar mörka kometer i en ny kategori mellan asteroider och kometer. Upptäckterna antyder att dessa objekt är en del av en större, tidigare oupptäckt population som kan ha haft en nyckelroll i att föra vatten och organiska ämnen till jorden under solsystemets tidiga historia.
Vad är mörka kometer?
Till skillnad från traditionella kometer, som syns tydligt på natthimlen tack vare sina ljusa svansar av gas och damm, är mörka kometer nästan osynliga. Deras ytor är täckta av mörka, kolrika material som absorberar majoriteten av det inkommande solljuset och reflekterar mycket lite. Detta gör dem extremt svåra att upptäcka med optiska teleskop.
Mörka kometer tros ha genomgått många passager nära solen, vilket har resulterat i att de förlorat sina flyktiga ämnen, som vatten och koldioxid. Det som återstår är ett skyddande lager av kolrika föreningar som gör att de beter sig annorlunda än mer typiska kometer.
Hur upptäcks och mäts mörka kometer?
Ett exempel på hur mörka kometer upptäcks och analyseras är kometen P/2016 BA14, som observerades med hjälp av NASA:s Goldstone Solar System Radar och infraröda teleskop. Radardatan användes för att kartlägga kometens yta och bana med hög precision, vilket avslöjade detaljer om dess form och rotation. Infraröda observationer bidrog med data om dess värmeutstrålning, vilket i sin tur gav forskarna insikter om dess sammansättning och ytegenskaper.
Observationerna visade att P/2016 BA14 har en mycket mörk yta som reflekterar väldigt lite synligt ljus. Dessa metoder är avgörande för att förstå mörka kometers egenskaper, särskilt eftersom deras svaga synlighet i optiska våglängder gör dem svåra att upptäcka.
En dold fara för jorden
Upptäckten av mörka kometer är inte bara vetenskapligt fascinerande – den har också stor betydelse för hur vi identifierar potentiella hot mot jorden. Eftersom dessa kometer är täckta av kolrika material som absorberar ljus, är de nästan osynliga för optiska teleskop och därmed svårare att upptäcka i tid. Denna svårighet gör dem till en potentiell fara, eftersom ett mörkt objekt som passerar nära jorden skulle kunna undgå tidiga varningssystem. Upp till 60 % av de sk jordnära objekten kan vara mörka kometer, enligt artikeln The origins of dark comets i Science Daily som refererar till forskningsartikeln The dynamical origins of the dark comets and a proposed evolutionary track som publicerades i Icarus i september i år.
Samtidigt ger dessa kometer en unik möjlighet att studera solsystemets dynamik och de kemiska och fysiska processer som format vår planets omgivning. Genom att bättre förstå mörka kometer kan astronomer förbättra metoderna för att upptäcka och följa svårupptäckta objekt – en avgörande insats för att skydda vår planet.
Koppling till interstellära objekt och ’Oumuamua
Upptäckten av mörka kometer ger även nya perspektiv på interstellära objekt som ’Oumuamua, som passerade genom solsystemet 2017. Detta mystiska objekt, med sin ovanliga cigarrform och oförklarliga acceleration, väckte stort intresse. Avi Loeb, professor i astrofysik vid Harvard, föreslog att dess acceleration kan bero på ett solsegel – en teknologisk konstruktion som drivs av strålningstryck från stjärnor. När en sådan celibritet antyder att ett ”alien rymdskepp” möjligen passerar oss på nära håll, väcker det naturligtvis uppståndelse bland såväl astronomer som ufointresserade.
De flesta forskare anser dock att ’Oumuamua är ett naturligt objekt. Dess egenskaper skulle kunna liknas vid mörka kometer, där kolrika ytor kan dölja spår av sublimering. Ytterligare forskning om mörka kometer i vårt eget solsystem kan bidra till att belysa denna typ av interstellära fenomen.
Nästa steg i forskningen
Med upptäckten av fler mörka kometer hoppas NASA kunna bredda vår förståelse för hur dessa objekt påverkar solsystemets dynamik. De representerar en viktig del av pusslet när det gäller att förstå både solsystemets historia och dess interaktion med objekt från andra delar av galaxen.
Denna artikel är inspirerad av en rapport från NASA publicerad den 9 december 2024.