Måndagar under 1970- och 1980-talet var det Öppet Hus i Astrohuset i Västra Frölunda. Det hände att det var filmvisning, någon höll en kurs för Kursverksamheten, andra byggde på sitt teleskop, en del bläddrade i senaste Sky & Telescope och Aurora skrevs eller lades i kuvert för att postas. Men framför allt samlades klubbens medlemmar bara för att vara tillsammans med likasinnade.
Fotografiet ovan visar den kö som hade börjat bildas innan någon av nyckelinnehavarna dykt upp. Det var vanligtvis någon av de aktiva i styrelsen eller vicevärden själv, Berne Staffas som låste upp. Berne arbetade ofta natt på Göteborgs-Posten och kunde på vinterhalvåret komma i god tid innan Öppet Hus för att värma upp huset med vedpannan i källaren.
Den som står överst i trappan är Göran Hasse, som var en av de mer aktiva under 1970-talet, särskilt som Auroras första redaktör omkring 1977. Detta foto är dock taget något senare, troligen 1980. Göran pratar med Poa Ekeblad, han med den stora frisyren, en skåning vars intresse var bygge och uppskjutning av modellraketer. Poa var aktiv i GAK runt 1979-1984.
Nedanför Göran Hasse står Susanne Werner. Övriga är osäkert och jag vill inte gissa. Men håll till godo, så här kunde den mest ivriga skaran besökare se ut i GAK för cirka 45 år sedan. Efter öppnandet droppade det ofta in fler och vi kunde vara både 10, 20 och ibland ännu fler, särskilt om det annonserats filmvisning eller föredrag och inte ”bara” Öppet Hus.
Vad vi än höll på med, de där måndagkvällarna så såg vi alla fram emot tesamkväm. Ja vi kallade det så, när vi alla samlades för att dricka té och äta finskorpor med kardemumma (eller gakor som vi kallade de där runda, torra skorporna i en genomskinlig plastburk med rött lock). Inget Öppet Hus i Astrohuset utan tesamkväm med gakor. Punkt.
Det skall dock sägas att under några månader 1981 blev det plötsligt en viss decimering av besökarantalet på måndagar. Det var när TV-serien ”Dallas” började sändas. Det låter inte klokt, men på den tiden hade Sverige två TV-kanaler, det fanns varken video eller internet, och det gällde ”att hänga med”. Det skrevs om Dallas i varenda dags- och veckotidning och det talades om det senaste avsnittet i fikarum och vid middagsborden. Efter ett tag hade dock den största sensationen lagt sig och allt återgick till det normala.
