Andromeda är stjärnbilden som fått ge namnet åt vår stora granngalax Andromedagalaxen. Trots det är det en anonym stjärnbild som mer känns som ett bihang till stjärnbilden Pegasus. Det är ju genom att utgå från Kvadraten i Pegasus som man enklast hittar just Andromedagalaxen.
Andromedagalaxen är jämte Månen och planeterna ett av de mest populära objekten att observera från norra halvklotet. När Charles Messier gjorde sin nu berömda katalog över objekt som inte skulle förväxlas med kometer var Andromedagalaxen det 31:a objekten i listan; och den har därför katalognamnet M31. Andromedagalaxen (M31) är vår egen galax Vintergatan närmaste, större galax – man kan kalla den vår systergalax. Med sina 1000 miljarder stjärnor (!) är den mer än dubbelt så stor som Vintergatan och därmed storasyster.
Den senaste forskningen visar att avståndet mellan de båda galaxerna är cirka 2,5 miljoner ljusår. Det innebär att när vi sätter ögat till okularet ser vi Andromedagalaxen som den såg ut för 2,5 miljoner år sedan. Det låter mycket, men med tanke på att Andromedagalaxens diameter är 220 000 ljusår och vår egen Vintergata är över 100 000 ljusår, så är de inte så långt ifrån varandra. Forskarnas spektralanalyser visar dessutom att de båda galaxerna färdas mot varandra och kommer krocka om 4-5 miljarder år. Ett troligt resultat av krocken blir att galaxerna förenas i en gigantisk elliptisk galax.
Trots den enorma storleken och närheten till oss, skulle man kunna tro att Andromedagalaxen är ett spektakulärt och ljusstarkt objekt på himlen. I själva verket är den oansenlig för blotta ögat och det krävs en hyfsat mörk natthimmel för att man skall se den för blotta ögat.
När man väl vet var man skall leta är den dock enkel att hitta. Det enklaste sättet för nybörjaren är att utgå från “Kvadraten i Pegasus”; vilken i själva verket består av tre stjärnor i stjärnbilden Pegasus (Alfa, Beta och Gamma) och en i Andromeda (Alfa).
Genom att utgå från stjärnan Alfa Andromeda (övre vänstra i Kvadraten nedan), stjärnhoppar man sedan till vänster efter den rosa pilen. Först två ljusstarka stjärnor till vänster, därefter två något ljussvagare rakt upp. Sedan ligger Andromedagalaxen strax ovanför till höger.
För blotta ögat ser man en dimmig fläck och den syns tydligare med s.k. indirekt seende; dvs genom att titta något vid sidan av själva galaxen. (När man observerar stjärnhimlen är det speciellt de ljuskänsliga stavarna som används för att registrera stjärnljuset. På näthinnan, rakt innanför pupillen finns dock den gula fläcken och den har i huvudsak tappar, men inga stavar alls.)
Redan i en vanlig fältkikare framträder Andromedagalaxen i sin storhet. Man ser då en ljussvag ellips med en något ljusstarkare kärna.
I en tubkikare eller ett mindre teleskop växer galaxen och dess enorma storlek blir uppenbar. Diametern är nästan 3 grader, vilket motsvarar hela 6 månar utefter varandra. I de flesta teleskop med ett standardokular är galaxen så stor att man inte kan se hela i samma synfält!
Andromedagalaxens satellitgalaxer
Två av Andromedagalaxens tjugotal satellitgalaxer är i sig Messierobjekt även om de är betydligt mindre. Messier 32 (M32) är en dvärggalax med i huvudsak äldre stjärnor. Astronomer tror att den kan ha varit större men att hela centrumskivan har slukats av Andromedagalaxen.
Även Messier 110 (M110) är en dvärggalax och i denna observerades bl.a. två novor år 1999 och 2002.
M110 kan vara svår att se, då den precis som M31 är diffus (”nattsudd”) och ljussvagare än M32. M32 är mindre, ligger på andra sidan M31 och är ljusstarkare (magnitud 8) – dess omfång är mer koncentrerat och den påminner om en stjärna.
På fotografiet högst upp syns M110 till höger om mitten av M31:s kärna. M32 är det ljusstarka, blåaktiga objektet till vänster (”klockan 8” i förhållande till kärnan). Dess
