För oss rymdnördar som följt först det amerikanska och sovjetiska/ryska rymdprogrammen, och på senare tid även det kinesiska och alla nya privata rymdaktörer, var dagens lyckade landning av SpaceX Super Heavy en av de större bedrifterna i rymdfartens historia. Att SpaceX numera rutinmässigt landar sina Falcon 9-raketer i ”bulls-eye” på pråmar eller på land är i sig en stor bedrift. Men att lyckas fånga en betydligt större raket än Falcon 9 med två griparmar meter innan landning är inte bara ytterligare ett tekniskt steg utan avgörande för att genomföra SpaceX plan att göra mänskligheten multiplanetär.
Dagens lyckade infångning av Super Heavy Booster markerar ett stort steg mot att använda — och återanvända — Starship för uppdrag som sträcker sig från satellituppskjutningar till NASA:s månprojekt Artemis och framtida resor till Mars.
Den imponerande infångningen ägde rum några minuter efter att Super Heavy hade skjutit upp Starship i systemets femte testflygning. Starten skedde klockan 14:25 svensk tid vid SpaceX Starbase i södra Texas.
Super Heavy är inte designad för att landa på ben, som fallet är med SpaceX Falcon 9-raket. Att bemästra infångningen med Mechazilla är en avgörande del av SpaceX strategi för snabb återanvändning av raketer. En annan fördel med att slopa landningsbenen är att raketens vikt kan hållas nere, vilket innebär att den kan bära med sig ännu mer bränsle. För att inte tala om att det blir billigare att slippa konstruera, tillverka och utveckla dem.
Bedriften krävde exakt precision under boosterns autonoma nedstigning tillbaka genom atmosfären. Den var tvungen att placera sig exakt mellan Mechazillas justerbara armar, även kallade chopsticks (ungefär asiatiska ”ätpinnar”), och sväva medan mekanismen låstes för att säkra raketen.
Dagens test av Starship med Super Heavy Booster, som är världens kraftfullaste raket, gick enligt plan från uppskjutning till vattenlandning. Alla 33 av boosterns metandrivna Raptor-motorer startade vid uppskjutningen, och 13 av Raptorerna drev Super Heavys återkomst till plattformen och 3 vid själva landningen.
Andra steget Starship fortsatte i en suborbital bana som nådde så högt som 200 kilometer. En timme efter uppskjutningen återstartade Ship tre av sina egna Raptor-motorer och gjorde en autonom nedstigning till sin mållandningspunkt i vattnet i Indiska oceanen.
Under SpaceX fjärde Starship-testflygning i juni skadades Starship på vägen ner men klarade ändå en vattenlandning. Starships värmesköld, särskilt runt fenorna, hade förstärkts inför dagens flygning.
Videobilder av raketens klaffar, skickade till jorden via SpaceXStarlink-satellitnätverk, visade hur värmen byggdes upp. Gnistor flög under nedstigningen, men till slut svalnade klaffarna — vilket utlöste applåder från SpaceX-anställda som tittade på sändningen.
Några minuter senare visade videoströmmen från raketen hur Starship dök vertikalt ner i vattnet. I anslutning till landningen började något brinna och explodera i närheten av motorerna. Om det var planerat (självdestruktion), ett resultat av vattenlandningen eller helt enkelt en konstruktionsmiss vet inte Auroras redaktion vid artikelns publicering.
Se hela testflygningen på X:
SpaceX grundare Elon Musk hyllade resultaten i ett inlägg på X: ”Ship landed precisely on target! Second of the two objectives achieved.” [Det andra steget i Starship kallas ibland Ship och hela systemet (Ship + Super Heavy Booster) för Starship. Men eftersom det endast är det andra steget som har en chans att nå ”stjärnorna”, kallar vi i redaktionen Ship för Starship tills vidare].
Hursomhelst, data från testflygningen kommer att användas för att finslipa uppskjutningssystemet inför framtida tester med Starship-hårdvara som redan byggts på Starbase. Nästa Starship och Super Heavy Booster är redan preparerade för testflygning sex. Det återstår eventuella ändringar efter erfarenheter från dagens uppskjutning och nya godkännanden från amerikanska flyg- och miljömyndigheter.
Starship skulle kunna användas för att påskynda utplaceringen av SpaceX Starlink-satelliter och kanske även möjliggöra resor mellan olika destinationer på jorden.
NASA förlitar sig på SpaceX för att tillhandahålla en modifierad version av Starship som ska fungera som landare för bemannade Artemis-uppdrag, med start så tidigt som 2026. ”När vi förbereder oss för att återvända till månen under Artemis, kommer fortsatta tester att förbereda oss för de djärva uppdragen som ligger framför oss — inklusive till månens sydpolsregion och vidare till Mars,” sa NASA-administratör Bill Nelson i ett gratulationsmeddelande som publicerades på X.
SpaceX planerar att använda Starship för uppdrag till Mars — med början med obemannade resor som kan komma igång redan 2026, och fortsätta med bemannade flygningar som kan ta permanenta invånare till den röda planeten. Musk har som mål att bygga en stad på Mars med start under 2040-talet — och Starship är nyckeln till denna vision. ”Ett stort steg mot att göra livet multiplanetärt togs idag,” skrev Musk på X.
Musk har nyligen sagt att det är ett önskemål att redan 2026 skicka sex obemannade Starship till Mars, för att där öva landning och eventuellt förbereda nästföljande Starship-expedition. Under uppskjutningen av Starship förbrukas allt bränsle och en majoritet av bränslet i Starships tankar även till en låg omloppsbana. För att fylla Starships tankar inför en Marsresa måste ytterligare cirka fem Starships skjutas upp och tanka över sitt återstående bränsle till varje Starship. För att 6 Starships skall kunna nå Mars krävs alltså mellan 30-40 uppskjutningar! Eller som Musk ungefär brukar säga; ”det är med nöd och näppe vi kan lämna jordens atmosfär; en rakets vikt som skjuts från Jorden utgörs nästan uteslutande av bränsle. Om Jorden hade varit 10% större hade gravitationen varit så stor att det nästan varit omöjligt med dagens bränslen”.
[…] SpaceX. Under de senaste månaderna har två testflygningar av Starship och Super Heavy Booster (Flight 5 och Flight 6) visat att utvecklingen går stadigt framåt. Båda uppskjutningarna demonstrerade att […]